okej… eller inte?
Har du någon gång varit med om ett morgonfika där några arbetskamrater är djupt försjunkna i kultursidorna i någon av våra morgontidningar eller ett rykande färskt Rusta-blad medan övriga i församlingen är mer allmänt morgonmulna och tystlåtna? Har du då känt att du vill pigga upp fikastunden med en diskussion som engagerar och väcker glöden hos dina kollegor? I så fall är dessa rader för dig.
Beroende på vilken stämning du vill att diskussionen ska skapa väljer du lämpligt tema. Är du beredd på en mer hetsig diskussion där olika åsikter kommer att stötas och blötas är ett enkelt tips så här års – åtminstone för oss män – kom till jobbet i shorts! Även om diskussionen kanske blivit lite mer lågmäld finns det alltid åsikter. Kan en tjänsteman överhuvudtaget ha shorts på sin arbetsplats? Är det okej med 3/4-dels shorts som slutar nedanför kläderna? Slänger du dessutom på dig ett par Foppa-tofflor vore det ett rent misslyckande om du inte lyckas tända diskussionen!
En mer försiktig strategi är att välja ett ämne som engagerar men där alla överens. På Enheten för studie- och karriärvägledning, där jag jobbar, är rondellkörning en gammal, beprövad klassiker. Hur sjutton kan den som ska göra ett 3/4-dels varv i rondellen få åka ytterfil genom hela rondellen! Den som gör ”rätt” och kör innervarv blir ju då instängd! För att inte prata om folk som gasar för fullt för att hinna först in i rondellen men låtsas precis som att de inte gör just det. Huga!
Kopplat till min yrkesroll som studie- och karriärvägledare finns två säkra kort – reglerna för antagning och urval och det universiella behovet av vägledning. Reglerna för behörighet till högskolan och särskilt reglerna för urval har blivit allt mer komplicerade – för komplicerade om du frågar en vägledare. Det fordras informationsblad och i svårare fall manualer för att informera rätt. Utan datorer kan vi göra meritvärderingen som dessutom ger olika resultat beroende på vilka sökalternativ man kör den mot. Vi är också fullständigt överens att – om inte alla – så behöver åtminstone många få prata med en vägledare – inte bara som ung utan även senare livet. Men varför är det bara vi vägledare som har denna självklara insikt?
undrar
Mikael Wångmar
studie- och karriärvägledare
