Ofta får vi frågor av typen, ”hur höga betyg behöver man för att komma in på det och det programmet?” Betygsvärdet benämner vi tekniskt meritvärde. Förr hade vi statistik att vila oss mot, som visade resultaten efter antagning till föregående hösttermin. (Ibland har frågan varit ställd utifrån missuppfattningen att Uppsala universitet i förväg har fastställt tröskelvärden för de olika utbildningarna. Men så är det naturligtvis inte. De meritvärden vi kunnat peka på har varit statistiska och baserat sig på hur höga betyg de sökande till aktuell utbildning hade vid tidigare antagning.)
Den statistik vi haft har varit hyfsat tillförlitlig. Vanligtvis inga större förändringar mellan olika antagningsomgångar. Men den här gången är det betydligt svårare att säga någonting om vilket meritvärde man kan tänkas behöva för att komma in på en viss utbildning. Det är två nyheter som försvårar. Dels handlar det om att man inför nya urvalsgrupper, vilket jag inte tänker ta upp här och nu – kanske hinner jag eller någon av mina kollegor med det senare – dels handlar det om införandet av meritpoäng:
Ett slutbetyg från gymnasiet kan numera omfatta maximalt 2,5 extra s.k. meritpoäng, vilket innebär att högsta meritvärde i praktiken inte längre är 20,0 utan 22,5. Meritpoäng ges generellt för kurser i Moderna språk steg 3 (om den inte krävs för behörighet) och högre, för Engelska B (om den inte krävs för behörighet) och C, samt för Matematik en till två nivåer över behörighetskrav. Verkar det krångligt? Vänta, det kommer mer:
Vidare införs ett system med kurser som ger meritpoäng i förhållande till olika utbildningsområdena – egentligen områdesbehörigheter. Det handlar alltså om kurser som även om de inte krävs för behörighet, anses vara ”bra att ha”. Till Juristprogrammet ger därför kurser som Etik och livsfrågor, Filosofi A, Historia B m. fl. extra poäng, medan det för Civilingenjörsprogrammen handlar om kurser som Biologi A, CAD-teknik etc…
De generella meritkurserna kan ge maximalt 2,5 meritpoäng, medan meritkurser knutna till områdesbehörigheten kan ge maximalt 1,0. Totalt går det dock att skramla ihop maximalt 2,5 poäng utöver det rena betygsmedelvärdet.
Systemet med meritpoäng betyder i det här sammanhanget, att en sökandes meritvärde (slutbetygets medelvärde) beror på vilken utbildning som söks. Detta eftersom både vilka generella meritkurser och vilka områdesbestämda meritkurser som får räknas beror på vilken behörighet den sökta utbildningen kräver.
Den som under sin gymnasietid haft framförhållning, varit förutseende och haft en någorlunda föreställning om vilken inriktning han/hon vill ha på sina eventuella eftergymnasiala studier har alltså kunnat göra sina fria val inom gymnasiet utifrån detta, och samla på sig meritpoäng. För den som inför valet till, och valen under, gymnasiet varit mera vilsen och som kanske inte ens tänkt på fortsatta studier, liksom för den som gått ut gymnasiet tidigare men av någon anledning valt att vänta med högre studier, är risken uppenbar att meritvärdet – trots ett bra slutbetyg – visar sig vara för lågt, eftersom man saknar de extra meritpoängen.
Så vad svarar vi på frågan om hur höga betyg som behövs? Själv brukar jag säga att vi inte kan veta, men att har det krävts högt meritvärde tidigare, lär det knappast bli lägre nu. Och jag har all förståelse för att många med litet äldre slutbetyg, de som inte haft möjlighet att planera för meritpoäng, blir besvikna och upplever det som orättvist när de förstår att de trots riktigt bra betyg mycket väl kan bli utkonkurrerade av yngre sökande med i realiteten sämre betyg, som ändå ges högre meritvärde. Tänk på Läkarprogrammet där det för antagning stadigt behövs 20,0. Den som kunnat planera sina studier med tanke på meritkurser behöver i praktiken inte mer än 18,0 för att slå ut samtliga som saknar meritkurser (förmodligen utan att för den skull själv ta sig in på utbildningen). Kan inte hjälpas: Litet märkligt förefaller det åtminstone mig.
Publicerat av Mikael 
