En nyckel till antagningssystemet

Bild

De regler som gäller för antagning och urval är många och kan kännas komplicerade för dig som funderar på att söka ett program eller en kurs. I det här blogginlägget får du en guide till antagningssystemet. (Och lite längre ned – en nyckel till det!)

Flera betygssystem
Vi har flera olika betygssystem igång samtidigt med olika regler för vad som fordras för att man ska vara behörig för en kurs eller ett program. Finns fler behöriga sökande än platser till en utbildning görs en rangordning utifrån det meritvärde var och en har från sitt gymnasiebetyg. Hur detta går till styrs utifrån när du gick ut gymnasiet. De som är i min ålder, som oftast har gått en två- eller treårig linje, får till exempel inte räkna några meritpoäng för att de läst vissa angivna kurser överhuvudtaget. Du som gått ut gymnasiet mellan 1997 och 2013 har däremot mycket goda möjligheter att samla extrapoäng genom att läsa mer matematik, moderna språk och engelska än vad som fordras för den utbildning de söker. De får dessutom räkna meritpoäng för kurser som är kopplade till den områdesbehörighet som gäller för kursen eller programmet.

Gymnasieexamen
Den första stora gruppen med gymnasieexamen kan nu söka höstens utbildningar. Du som tillhör den här gruppen har en betygsskala med fler betygssteg än tidigare, vilket gör det svårare att få det högsta betyget. Du får inte heller räkna meritpoäng som är kopplade till någon områdesbehörighet. Det finns en del frågetecken för hur det ska gå för denna grupp i konkurrens med övriga som haft ett mer fördelaktigt regelverk. Under några inledande år placeras därför de med gymnasieexamen i en egen urvalsgrupp. Vilken effekt detta kommer att få är osäkert.

Höja ditt betyg
För dig som funderar på att försöka höja dina betyg gäller det att ha koll på vad som gäller för just det gymnasiebetyg som du har. För en del är det till exempel tillåtet att komplettera med kurser som inte ingår i slutbetyget medan det inte är det för andra.

Varsågod! Nyckeln till antagningssystemet!
Det finns ingen som kan hålla allt det som gäller antagningen till universitet i huvudet idag. För mig och mina kollegor som möter dessa frågor dagligen är den information som finns under fliken ”Allt du behöver veta” på Antagning.se ovärderligt. Det är vår nyckel till antagningssystemet. Kopiera den gärna.

Lycka till med ditt val av utbildning!

Snart dags för högskoleprovet!

Nu står det inte på förrän det är högskoleprovsdags igen! Många hör av sig om att de inte fått kallelse. Felet är vanligen ett av två: Antingen har man vid anmälan angett fel mejladress, eller så har man ett hotmail-konto som sorterat kallelsen som skräppost. Saknar man kallelse kan man på sidan http://www.hogskoleprov.nu logga in med sitt anmälningsnummer för att på så vis få reda på till vilken lokal man ska bege sig. I lokalen finns en deltagarlista, och när man kommer dit på morgonen får man visa legitimation, och prickas av på listan.

Högskoleprovet har länge varit ett av de främsta sätten för den som inte haft tillräckligt höga gymnasiebetyg för att konkurrera sig in på önskad utbildning att ändå ta sig dit. I och med de nya urvalsreglerna får högskoleprovet ännu mer tyngd. Tidigare har ju ett vanligt sätt att förbättra sitt konkurrensläge varit att i efterhand komplettera betygen på komvux. Det kan ha handlat både om behörighetskomplettering – dvs att man läser kurser som krävs för behörighet till vald utbildning men som saknas i slutbetyget – och om ren konkurrenskomplettering – d.v.s. att man förbättrar betyg i redan tidigare tagna kurser, och på så vis höjer sitt meritvärde.

I det nya urvalssystemet kommer efterhandskompletteringar att löna sig sämre. Sökande med kompletterade betyg konkurrerar inte direkt med och om samma platser som de som kan söka med sina slutbetyg, utan placeras i en egen urvalsgrupp som får en tredjedel färre platser mot vad den skulle fått, om fördelningen mellan icke-kompletterade och kompletterade betyg varit proportionerlig i förhållande till antal sökande i de båda grupperna. (Jag har ju tidigare sagt att det är komplicerat!) Det betyder att för den som har behörighet genom sitt slutbetyg från gymnasiet är högskoleprovet numera det troligen bästa sättet att förbättra sin konkurrenskraft. Anmälningstiden för högskoleprovet gick givetvis ut för länge sedan (15 februari), så nu talar jag till er som anmält er:

Hur ska man göra ett så bra resultat på provet som det bara går? Naturligtvis genom att förbereda sig. Eftersom proven utförs på tid är det viktigt att i förväg veta vad varje delprov går ut på, och hur man ska tänka för att lösa dem. Då slipper man använda dyrbar tid åt att grunna över den saken. Att ha den detaljen helt klar för sig gör naturligtvis också att man kan hålla sig en aning lugnare än om varje delprovs innehåll kommer mer eller mindre som en överraskning. En bra förberedelse är därför att göra gamla prov.

Provet går redan nu på lördag 10/4, men det finns ännu tid! Det finns provexempel på webben, och det finns gamla prov man kan få på studerandeexpeditionen. Också, inte minst viktigt: se till att du har en bra matsäck med dig, ifall du inte vet att det finns ett lättillgängligt matställe i någorlunda närhet. Vätska och mellanmål för de kortare pauserna är en självklarhet. Det är en hel arbetsdag det handlar om!

Räcker mina betyg till…?

Ofta får vi frågor av typen, ”hur höga betyg behöver man för att komma in på det och det programmet?” Betygsvärdet benämner vi tekniskt meritvärde. Förr hade vi statistik att vila oss mot, som visade resultaten efter antagning till föregående hösttermin. (Ibland har frågan varit ställd utifrån missuppfattningen att Uppsala universitet i förväg har fastställt tröskelvärden för de olika utbildningarna. Men så är det naturligtvis inte. De meritvärden vi kunnat peka på har varit statistiska och baserat sig på hur höga betyg de sökande till aktuell utbildning hade vid tidigare antagning.)

Den statistik vi haft har varit hyfsat tillförlitlig. Vanligtvis inga större förändringar mellan olika  antagningsomgångar. Men den här gången är det betydligt svårare att säga någonting om vilket meritvärde man kan tänkas behöva för att komma in på en viss utbildning. Det är två nyheter som försvårar. Dels handlar det om att man inför nya urvalsgrupper, vilket jag inte tänker ta upp här och nu – kanske hinner jag eller någon av mina kollegor med det senare – dels handlar det om införandet av meritpoäng:

Ett slutbetyg från gymnasiet kan numera omfatta maximalt 2,5 extra s.k. meritpoäng, vilket innebär att högsta meritvärde i praktiken inte längre är 20,0 utan 22,5. Meritpoäng ges generellt för kurser i Moderna språk steg 3 (om den inte krävs för behörighet) och högre, för Engelska B (om den inte krävs för behörighet) och C, samt för Matematik en till två nivåer över behörighetskrav.  Verkar det krångligt? Vänta, det kommer mer:

Vidare införs ett system med kurser som ger meritpoäng i förhållande till olika utbildningsområdena –  egentligen områdesbehörigheter. Det handlar alltså om kurser som även om de inte krävs för behörighet, anses vara ”bra att ha”. Till Juristprogrammet ger därför kurser som Etik och livsfrågor, Filosofi A, Historia B m. fl. extra poäng, medan det för Civilingenjörsprogrammen handlar om kurser som Biologi A, CAD-teknik etc…

De generella meritkurserna kan ge maximalt 2,5 meritpoäng, medan meritkurser knutna till områdesbehörigheten kan ge maximalt 1,0. Totalt går det dock att skramla  ihop maximalt 2,5 poäng utöver det rena betygsmedelvärdet.

Systemet med meritpoäng betyder i det här sammanhanget, att en sökandes meritvärde (slutbetygets medelvärde) beror på vilken utbildning som söks. Detta eftersom både vilka generella meritkurser och vilka områdesbestämda meritkurser som får räknas beror på vilken behörighet den sökta utbildningen kräver.

Den som under sin gymnasietid haft framförhållning, varit förutseende och haft en någorlunda föreställning om vilken inriktning han/hon vill ha på sina eventuella eftergymnasiala studier har alltså kunnat göra sina fria val inom gymnasiet utifrån detta, och samla på sig meritpoäng. För den som inför valet till, och valen under, gymnasiet varit mera vilsen och som kanske inte ens tänkt på fortsatta studier, liksom för den som gått ut gymnasiet tidigare men av någon anledning valt att vänta med högre studier, är risken uppenbar att meritvärdet – trots ett bra slutbetyg – visar sig vara för lågt, eftersom man saknar de extra meritpoängen.

Så vad svarar vi på frågan om hur höga betyg som behövs? Själv brukar jag säga att vi inte kan veta, men att har det krävts högt meritvärde tidigare, lär det knappast bli lägre nu. Och jag har all förståelse för att många med litet äldre slutbetyg, de som inte haft möjlighet att planera för meritpoäng, blir besvikna och upplever det som orättvist när de förstår att de trots riktigt bra betyg mycket väl kan bli utkonkurrerade av yngre sökande med i realiteten sämre betyg, som ändå ges högre meritvärde. Tänk på Läkarprogrammet där det för antagning stadigt behövs 20,0. Den som kunnat planera sina studier med tanke på meritkurser behöver i praktiken inte mer än 18,0 för att slå ut samtliga som saknar meritkurser (förmodligen utan att för den skull själv ta sig in på utbildningen). Kan inte hjälpas: Litet märkligt förefaller det åtminstone mig.